Ansök

EN

Kategori: Utbildningspolitik

  • Seminarium med Tiden om ”Skolan ur krisen”

    Seminarium med Tiden om ”Skolan ur krisen”

    Den 15/10 deltog WLH med två medarbetare på ett seminarium med titeln ”Skolan ut ur krisen” arrangerat av tankesmedjan Tiden (s). En forskarantologi med samma titel släpptes i samband med seminariet, och med tanke på de skolpolitiska utfästelser som de båda nya regeringspartierna just gjort kan man väl säga att det låg en viss förväntan i luften.

    Seminariet inleddes av Anne-Marie Lindgren, mångårig socialdemokratisk skolpolitiker, som började med att ställa sig frågan om skolpolitik över huvud taget var meningsfull, eftersom hon upplevde att samma frågor ställdes gång på gång. Som tur var kom hon fram till att ja, det var det. Som socialdemokrat var naturligtvis frågan om skolans roll som jämlikhetsskapare central, och också där hon pekade på problem med de senaste två decenniernas utveckling. Att skolpolitiken under Björklund lett in på en mer differentierande väg (läs gymnasiets yrkesprogram och frågan om behörighet till högre utbildning) menade hon motiverades av en ”förmodad skillnad i läsbegåvning”.

    Skolan kan ju knappast ställa samma krav på alla sina elever utan att somliga riskerar att slås ut. Det är ett reellt problem eller i bästa fall en mycket stor utmaning. Men i sammanhanget bör man nog också uppmärksamma att nivån på de krav som ställs i skolan generellt sett ökar över tid snarare än att de hålls på en konstant nivå eller minskar. Om inte de resurser som ställs till skolors förfogande ökar i motsvarande grad (jag menar både reda pengar och tid) leder det också till utslagning, något som i sin tur är mycket kostsamt för samhället i sin helhet. Problemet är väl, hoppas jag i alla fall, knappast att skolor saknar ambitioner med sin verksamhet. Snarare att anslagen till skolan minskat sedan 1990- talets början. Här borde waldorfskolor kunna tjäna som ett gott exempel på vad man kan åstadkomma med ambitionsnivå trots knappa resurser; tänk bara vad som skulle kunna göras om man hade haft mer!

    Seminariets intressantaste inlägg kom från PISA- medarbetaren Magnus Oskarsson, som sammanfattade några resultat från rapporten 2013. Den förklaring till de fallande kunskapsresultaten han lade mest vikt vid var det fria skolvalet. För elevernas del hänvisade han till forskningen kring kamrateffekternas betydelse för lärandet. Positiva kamrateffekter inträffar när motiverade elever ”drar med sig” omotiverade, negativa när förhållandet är tvärt om. PISA kunde också belägga att skolor med höga resultat hade lättare att rekrytera behörig personal än skolor med lägre resultat. På det sättet slår segregationen dubbelt mot eleverna. Frågan om vad som får elever och föräldrar att välja en skola före en annan ges också ett svar – i ett system där de primärt betraktas som kunder kommer de att välja baserat på rykte och skolmiljö, inte på pedagogisk kvalitet. Rykte och kvalitet kan förstås sammanfalla, men lika möjligt är det att ryktet baseras på andra faktorer som t ex elevernas socioekonomiska bakgrund eller rena fördomar om en viss skolas kultur. Konkurrensens skadeverkningar uppfattades helt tydligt som huvudproblemet, eller som Magnus Oskarsson uttryckte det: ”regnar det ute och man blir blöt när man går ut, är det sannolikt regn”.

    Magnus Oskarssons förslag till åtgärder för att vända utvecklingen var förvånansvärt väl i samklang med vad man ofta hör från lärarna själva:
    – sänk tonläget i debatten
    – samarbeta och se till att goda exempel får fäste
    – minska kontrollen och se till att system stöder och utvecklar arbetet ute på skolorna
    – minska antalet betyg och prov
    – stärk tilliten till lärarna som yrkesgrupp

    Återstår att se vad vår nya regering gör av dessa forskningsrön – även om debatten ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med för ett par år sedan så vet ingen ännu vilka konkreta förändringar den nya regeringen kommer att genomföra.

    Karl Larsson,

    Utbildningsledare på WLH

  • Förståelse och uthållighet

    Förståelse och uthållighet

    Ger här uttryck för några korta funderingar kring läsförståelse, uthållighet och meningsfullhet i dessa #pisa-dagar…

    Det är svårt att inte göra sig tankar kring olika aspekter av den debatt som blossat upp med anledning av #pisarapporten. Frågorna är många och komplexa. Jag vill här ta upp en aspekt med utgångspunkt i den sjunkande läsförståelsen och då anknyta till en konkret waldorfpedagogisk metod.

    Läsförståelse – förståelse – att kunna se händelseförlopp – att kunna se sammanhang och mening – att kunna koppla ihop delar till en helhet…

    När jag hör om den sjunkande läsförståelsen blir jag, liksom många andra orolig över vad det betyder för alla de barn och ungdomar som inte förstår eller kan dra slutsatser av ett händelseförlopp och vad det betyder för svårigheten att på sikt klara olika livssituationer.

    Jag kopplar inte det till enbart läsförståelse och läsning. Flera av dessa ungdomar kan troligen läsa. Jag kopplar det till svårigheten att i en berättelse se och kunna återge ett händelseförlopp, svårigheten att läsa/höra mellan raderna, svårigheten att dra slutsatser av det man läst/hört.

    I waldorfskolan har berättandet en central roll i undervisningen. Att berätta på ett sätt som beskriver, skapar doft och färg, fångar, väcker nyfikenhet och reflektion är en av lärarens dagliga uppgifter. Berättandet stannar inte vid lärarens berättelse. Man arbetar också med återberättande – gärna dagen efter – vad talade vi om? Vad hände? Hur kan vi förstå det? Ur den förståelsen skapar man en bild och formulerar man en text.
    Man har kanske inte läst ”innehållet” – man har arbetat muntligt för att sen komma till skrivandet. Men med det har man definitivt arbetat med förståelse och man har lyft förståelsen till ett eget arbete och en egen reflektion.

    Att kunna sätta det man hör och det man har omkring sig i ett större sammanhang är också en förutsättning för att uppleva meningsfullhet. Meningsfullhet bidrar i sin tur till motivation och i bästa fall en viss uthållighet. Det är att hamna i en god spiral av lärande och utveckling.

    Jag tar medvetet upp ordet uthållighet därför att i samband med #pisadebatten som varit, så togs just den bristande uthålligheten hos svenska elever upp. Det var Astrid Petterson, professor i pedagogik med särskilt intresse för matematikdidaktik, som nämnde det i Aktuellt häromdagen. Hon påpekade att en del av pisaresultatet är att eleverna inte var uthålliga nog när det gällde att göra uppgifterna i matematikdelen.
    Intressant var då vad som föreslogs för att komma tillrätta med problemet med bristande uthållighet i matematik; mer matematik.

    Jag menar att uthållighet är något som främjas av känsla av meningsfullhet. Om jag inte kan se hur delar bildar en helhet minskar min känsla av sammanhang och meningsfullhet. Om jag inte förstår det jag läser och det jag hör så kan man ju tycka att jag borde vara mer uthållig – men sannolikheten är att jag tvärtom tappar ork och uthållighet.

    Att förstå, att vara uthållig är två viktiga förmågor. Att arbeta som förskollärare och lärare är att skapa förutsättningar att utveckla dessa förmågor som har så stor betydelse för oss som människor.

    Caroline Bratt

    Rektor vid WLH

  • Möte med utbildningsutskottsledamöter och forskningsseminarium

    Möte med utbildningsutskottsledamöter och forskningsseminarium

    Idag onsdag hade representanter från Idéburna skolors riksförbund, Montessoriförbundet, Freinet-rörelsen, waldorfförskolorna/skolorna och WLH ett möte med två ledamöter i riksdagens utbildningsutskott (Betty Malmberg, ordf och Michael Svensson, båda M).

    Mötet kan beskrivas som en uppföljning av det seminarium som hölls i somras i Almedalen. Vi tog upp ett antal frågor som har med just idéburna verksamheters villkor att göra. Det gällde bl.a. ekonomi, begränsningen av alternativ pedagogik, behörighetsfrågor och förskollärar/lärarutbildningsfrågor.

    Frågorna har sin utgångspunkt i behovet och värdet av pedagogisk mångfald och valfrihet. Rätten att välja alternativ pedagogik finns ju inskriven i Lissabonfördraget. Hur ska den rätten bli reell och inte bara ett slags tårtgarnityr – demokratisk yta?

    Till exempel kommer nu efter idogt arbete waldorfförskollärarnas behörighet att skrivas fram. Motsvarande lagstiftning finns ännu inte för montessoriutbildade förskollärare. Det är ett principiellt problem. Just detta kommer WLH att ta upp i remissyttrandet till förslag om ändring i skollagen som nu lagt.

    En annan fråga som togs upp var möjligheten att arbeta för läroplaner för t ex waldorfförskola/skola och montessoriförskola/skola på det sätt som man gjort i Norge. Vi uppmanades att gå vidare med detta och att då också arbeta med läroplanernas forskningsanknytning. Här står vi inför en stor och spännande uppgift! Det är ett flerårigt arbete som jag hoppas vi nu ska kunna börja planera för.

    Vi talade en hel del om forskningsanknytning och hur vi på ett strukturerat sätt kan arbeta vidare med WLH:s intention att höja den akademiska nivån på sina utbildningar.

    Just detta tema kom också upp på ett intressant forskningsseminarium som ägde rum på WLH förra veckan. Magnus Levinsson, lektor vid Göteborgs universitet tog upp möjligheten att arbeta med t.ex. forskningscirklar på WLH för att stödja en akademiseringsprocess.

    Arbetet med att bygga upp WLH skulle också kunna inspirera och ge uppslag på hur man skulle kunna bygga ut utbildningar i annan alternativ pedagogik, som montessoripedagogik.

    Britta Drakenberg från Waldorfskolefederationen konstaterade slutligen, också mot bakgrund av gårdagens PISA-rapport, att Sverige inte har råd att inte stödja alternativa pedagogiska idéer. Pedagogiken – förskolor, skolor – behöver det som kan komma ut mötet mellan olika tankar och idéer.

    Mycket av det som togs upp är sådant som WLH har arbetat målmedvetet för i flera år. Det var roligt att se att en del av det arbetet nu börjar bära frukt och att vi, när det gäller inte minst viljan att arbeta för en akademisering kan börja se lite mer tydligt hur en sådan process skulle kunna gå till. Att arbeta med akademisering av professionsutbildningar som genomsyras av pedagogik, konst, etik och mycket, mycket mer och som har både forsknings- och praxisanknytning – vi kanske inte är så stora, men vi siktar i alla fall högt!

     

  • Idéburna verksamheter, Björklund och Agenda

    Idéburna verksamheter, Björklund och Agenda

    I söndagens Agenda (10/11 Svt2) var Jan Björklund inbjuden med anledning av den senaste tidens uppmärksamhet på hur friskolor hanterar pengar, budget och vinst.

    Det är ofta som det i debatten om friskolor inte görs en tydlig skillnad mellan förskolor/skolor som drivs av vinstintresse och där det görs vinstutdelning å ena sidan och förskolor/skolor som är idéburna å andra sidan. Det är i detta sammanhang återigen viktigt att påminna om att det inte är vinsten i sig som är problemet utan vad man gör med den.

    Det finns idag ett växande antal förskolor och skolor som är just vinstutdelande. En av de större koncernerna, Academedia delar dock inte ut vinst. Där återinvesteras vinsten – dock inte i första hand i den befintliga skolan utan genom att köpa/starta en ny skola. Det blir alltså ett sätt att få fram kapital för nya verksamheter. Verksamheter som sen får ett försäljningsvärde på skolmarknaden.

    Samtidigt finns det också ett antal idéburna verksamheter. Dessa tenderar att bli osynliga i friskoledebatten. Senaste exemplet är just Jan Björklunds uttalande i Agenda. Du kan se inslaget via Idéburna Skolors Riksförbund här. Björklund uttalar sig om stiftelser och kooperativ som bedriver skola: ”är några stycken och de kan då göra det i ganska liten skala i regel”.

    Ett sätt att synliggöra idéburna förskolor och skolor är att bli medlem i Idéburna Skolors Riksförbund. Förbundet arbetar bland annat med att visa på problem och behov vad gäller lagstiftning, ordna seminarier, ge juridisk rådgivning. Det är ett sätt för de waldorfpedagogiska verksamheter att arbeta kring vissa frågor med andra och därigenom bli mer synliga både ur waldorfpedagogisk och idéburen synpunkt.

    Om WLH är medlem? Javisst.

    Caroline Bratt